Våra undulater

Låt mig presentera våra 4 pippisar. 


De heter Wifi, Minmin, Picachu och Yr(Yrvädret). Picachu är nyast och yngst. Vi hade även en blå som hette fläcken. Men den dog tyvärr. Så då köpte vi Picachu för att flocken skulle kännas komplett.

De blir glada när vi kommer hem eller ner på morgonen. Då låter de och ropar på oss. Men de vill helst inte att vi kommer för nära. De trivs bäst i sin stora bur.

Intensiv dag

Först körde jag maken till jobbet. För det kändes onödigt att ha två bilar ikväll. Hemma lade jag in familjens vårdkontakter under januari och februari i den elektroniska kalendern. Därefter lade jag lite assistentschema. Därefter var det dags att hämta Axel i skolan för ett besök på hab. Där fick vi träffa en ny arbetsterapeut och hans sjukgymnast. Jag ville ha lite schema i ”rätt” färger och i två olika storlekar. Jag ville också ha en timstock som går upp till 60 min. Det fick jag.

Sjukgymnasten kollade hans gång och rörlighet i fötter. Axel kommer få inlägg och hon filmade även hans gång. Det görs varje år för att se om den förändras.

Sedan fikade vi på cafét på sjukhuset.


Sedan handlade vi lite på Rusta och kikade lite i en leksaksaffär innan vi äntligen kunde hämta maken på jobbet. Axel ville verkligen åka och se på Disney on ice. Så vi åkte och parkerade i fokushuset och åt sallad där. Sedan gick vi till Scandnavium och köpte en Buzz(som är Axels favourite). Axel är jätteduktig på att vänta på att föreställningar ska börja. Vi satt när i ca 45 minuter. Inga problem. Platserna var närmare än vad jag trodde. Tyvärr var Buzz med bara i inledningen och avslutningen. Men hela Frosthistorien var däremellan. Nöjd och trött kille efteråt.

Denna skickar jag med i Axels skolpadda imorgon


Imorgon ska jag göra cellprov. Nödvändigt men tråkigt.

Omtänk

Jag har mått dåligt och kännt mig stressad hela julen…..Det berodde på att jag var orolig för hur det skulle funka om jag började arbeta 50%. Efter en lång diskussion med maken så kom vi fram till att det kändes mycket med 50%. Så jag kontaktade min chef. I detta läge är hon super. Jag hade som förslag att gå upp till 40 % och då jobba i 2 dagar. Hon förstod. Så nu känner jag mig lugnare.


Nu slipper jag känna som bilden ovan. Så skönt.

Samtidigt som om jag känner mig dum att jag inte fixar att jobba mer. Men jag jobbar ju faktiskt fullt som assistent för min son. Någon gång per dygn pch vecka behöver man få tänka själv.

Ikea

Igår åkte vi en tur till ikea. Där köpte vi bla nya kaffekoppar. Vi hade tröttnat på våra koppar som började bli en udda samling. Vi bestämde oss för att testa muggar med öron på denna gång. De är testade och godkända.


Vi åt även lite köttbullar på IKEA. Axel gillar att fika. Kön gick bra. Men att äta går fort. Han äter moset och en chokladpudding, dricker lite och sedan ställer ham sig upp. Då får en av oss se till att vara färdiga också. För då är han svår att få sitta kvar.

Fortsatt städning

Vi har idag fortsatt att städa lite….. fixat i ett förråd och fixat lite så att allt bröte på köksbordet. Skönt att det verkar som om huset börjar bli fungerande när jag ska jobba mer.

Efter lite städning och handling och pokemonjakt så klippte jag i ordning och laminerade in lite bilder till Axels schema. Axel blev glad. Nu skamjag bara klippa ut de laminerade bilderna och sortera bort bilder som inte behövs just nu…. typ strandbad, boule och husvagn.

Städa

Idag städade vi bort julen. Och fixade Axels leksaker i vardagsrummet. Han har leksaker där så att han kan leka och vara med oss samtidigt. Sovrummen är på ovanvåningen och går han upp måste någon av oss hänga med.

Varje gång vi har städat så har Axel liksom låtsas hjälpa till och tröttnat efter två sekunder och ostädat istället. Det har gjort städningen till en irriterad aktivitet för oss vuxna. Men idag hjälpte han till. Och då menar jag värkligen hjälpte till. Han satt och plockade upp plusplus, småkulor och lade dem i rätt lådor. Slängde skräp där det skulle vara. Det var en riktig mysig aktivitet. Han hjälpte till att leta upp julpynt som skulle ner i lådor. Och han tecknade städa flera gånger.


Tänk att när sin son är 13 år för första gången verkligen känna att han hjälpte till med städningen. En verklig skön känsla.

När allt var städat och fixat så lade han sig i soffan med paddan och var nöjd. Sedan lekte han med sina saker en stund igen…. så lite stökigt är det igen….. men det var fint en stund.

Sista onsdagen

Jag har nu i över ett år jobbat bara måndagar på mitt jobb pga att jag blev slutkörd av både jobb i skola och jobb hemma med min son. På måndag börjar jag återigen jobba 3 dagar/vecka. Det är med blandade känslor. Jag hade hoppats på att vi hade fått mer avlastning med antingen en assistent eller mer kortids. Men assistent har cqrit väldigt svårt att hitta och mer kortids fick vi inte…. 5 dygn/4-veckorsperiod ska räcka för att täcka Axels behov. Jahapp. Vi planerade om vårt liv. Maken ska försöka gå ner lite i tid på sitt jobb och vi ska återigen söka en assistent. Samtidigt ska det bli roligt att vara mer delaktig i jobbet. Bara jag orkar…..

Så idag när Axel har varit på fritids och busat runt har jag städat och handlat och åkt runt och pokemonat. För det har jagfastnat  för. Jag är en pokemonnörd. Just nu har jag riktat in mig på eventet som pågår just nu och samlar på dessa som brukar vara ovanliga(men som nu är vanligare). Så att jag kan evolva dem sedan.


När jag började vara hemma i november 2015 trodde jag att jag skulle orka få ordning på hemmet….. men första månaderna sov jag. Sedan blev det sommar. Nu har både jag och maken börjat ta tag i både motion och matintag. Hemmet ser ut som det gjorde innan…. vi orkar inte hålla ordning när vi hela tiden måste parera livet med en mycket aktiv, busig 13-åring.

Klantigt

I måndags var det jättevarmt fram till ca 15:30. Då brakade himlen lös. Det blixtrade, dundrade, regnade och haglade. Jag fick sitta kvar i bilen när jag skulle hämta Axel. Haglen var ganska stora.

I onsdags var Axel och jag och träffade experter från Lund, och Axels vanliga sjukgymnast och läkare. Roliga leksaker från komikapp fanns i väntrummet. Axel var lite undrande eftersom vi var på hab i Varberg. Men när han såg sin läkare fick han en spontankram sedan tittade de snabbt på skoliosen och bedömde att det inte var någon fara ännu.

Jag åkte och lämnade honom i skolan och sedan åkte jag hem och städade hos pippisarna. De fick en ny slqgs godispimme med ägg på. Först stod alla fyra och stirrade på det stora gula farliga. Sedan slogs de om att äta på den.

På eftermiddagen åkte jag till jobbet för APT. Det var en social APT. Vi spelade äventyrsgolf på Stensjö Center. Jag lyckades felbedöma när jag skulle kliva ner från en bana och kände att knät vek sig. Då slängde jag mig i gruset istället. Skrapade upp mina händer. Men knät tror jag klarade sig ganska OK. Jag har ont och det ör inte stabilt. Jag har dåliga knän. Det andra knät har jag opererat efter att främre korsbandet slets av vid studentlekar. Så idag har jag försökt att inte belasta det. Men ondast gjorde det när jag vände på mig utan att tänka efter i sängen.


På jobbet har treorna avslutqt sitt filmprojekt som de har haft i bilden.

Och jag har fått en spännande låda från testagram. Allt kändes användbart förutom avsminkningsservetter…. Jag sminkar mig väldigt sällan.

Den känslan

Den känslan jag känner var fjärde fredag då jag skickar Axel med taxin med kortidsväskan är lättnad. Vi vuxna här hemma får en chans att andas och ha en lugn helg. Speciellt nu när vi inte har haft assistans på ca 1 år. Det känns också hemskt att känna lättnad av att inte ha sin son hos sig över helgen. Men samtidigt får han en helg med kompisar och vvuxna runt honom som hittar på roliga saker.

När vi hade haft vår dunderförkylning var Axel förvirrad. Först åkte vi till Danmark med farmor, farfar och kusinerna. Sedan blev alla sjuka och var hemma. Det blev jättevarmt ute och vi var vid husvagnen. Så när han fick åka till skolan ca 2 veckor efter så blev han jätteglad när han såg alla fröknar. Han kramade dem och mig jättelänge. Jag tänkte mycket på det efteråt. Han frågar alltid när han får träffa alla i skolan igen. Jag tror att han var rädd att det hade blivit sommarlov. Han träffar bara kompisar i skolan och på kortids. Och en snart tonåring behöver sina kompisar. Så han behöver dessa avbrott från oss ochh få busa med kompisar.


Annars så har vi inte hittat någon assistent till Axel ännu. Det är tydligen svårt i hela landet med just sådana yrken. Det finns väl kanske andra jobb som är mer lockande och som betalar sig mer.