Den känslan

Den känslan jag känner var fjärde fredag då jag skickar Axel med taxin med kortidsväskan är lättnad. Vi vuxna här hemma får en chans att andas och ha en lugn helg. Speciellt nu när vi inte har haft assistans på ca 1 år. Det känns också hemskt att känna lättnad av att inte ha sin son hos sig över helgen. Men samtidigt får han en helg med kompisar och vvuxna runt honom som hittar på roliga saker.

När vi hade haft vår dunderförkylning var Axel förvirrad. Först åkte vi till Danmark med farmor, farfar och kusinerna. Sedan blev alla sjuka och var hemma. Det blev jättevarmt ute och vi var vid husvagnen. Så när han fick åka till skolan ca 2 veckor efter så blev han jätteglad när han såg alla fröknar. Han kramade dem och mig jättelänge. Jag tänkte mycket på det efteråt. Han frågar alltid när han får träffa alla i skolan igen. Jag tror att han var rädd att det hade blivit sommarlov. Han träffar bara kompisar i skolan och på kortids. Och en snart tonåring behöver sina kompisar. Så han behöver dessa avbrott från oss ochh få busa med kompisar.


Annars så har vi inte hittat någon assistent till Axel ännu. Det är tydligen svårt i hela landet med just sådana yrken. Det finns väl kanske andra jobb som är mer lockande och som betalar sig mer.

En reaktion på ”Den känslan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>