Månadsarkiv: augusti 2012

Jobbat i trädgården

Idag slängde vi allt ris som gjordes ordning igår. Men jag blev riktigt arg när nycklarna till det hyrda och betalda släpet inte fanns där det utlovades. Och inte gick det att få tag på uthyraren heller. Till slut hyrde maken vagn på ett annat ställe så att vi kunde slänga allt skräp. Men jag hade god lust att slänga skräpet i vagnen som vi först hade hyrt så att uthyraren själv kunde slänga riset….

 

När vi kom tillbaka tog vi lunch och började måla vårt uteförråd och vår port till baksidan. Vi blev även klara med detta och nu har vi bara lite småpill på måleriet kvar. Runt fönstren tar vi efter vintern om vi inte helt plötsligt får massa timmar över innan vintern….

 

Nästa gång det är kortids på en helg kan vi med gott samvete ta det väldigt lugnt. Men att måla hade ju varit omöjligt när vi hade bubben hemma.

 

Omöjligt

För några år sedan var jag på en föreläsning med Sören Olsson. Mycket bra föreläsning som jag ibland tänker tillbaka på. Jag har även läst hans bok om sin son som har DS och hjärtfel.

Han är även krönikör på tidningen Föräldrakraft som jag läser då och då…. Nu kämpar de för att hans son ska få assistans…. Och det är tydligen inte ett grundläggande behov att leva….

Här är en länk till artikeln…..

Och han är inte ensam med att kämpa för sitt barns rättigheter till ett värdigt liv.

Enarna

Nu är de stooora ”enarna” på baksidan borta. Maken och svärfar jobbade med dessa enar och häck i några timmar medan svärmor städade vardagsrummet och jag rengjorde och städade i köket.

 

De hade också med sig kycklingsallad till lunch.

 

Tänk så mycket man hinner när bubben inte är här och så mycket som blir eftersatt i hemmet när man inte kan släppa honom med blicken och när han hittar på bus gäller det bara att städa upp buset. Då orkar man inte ta hand om det normala underhållet.

Fånarna på farmen

Igår på förmiddagen hade vi planering på jobbet i olika konstellationer. Klocken 14 gick vi till parkeringen och fick ett kuvert med vägbeskrivning i. Vi kom till Säve till en gård där de hade Fånarna på farmen.

Vi delades in i olika lag och fick sätta på oss overaller. Så här stiliga var vi.

 

Vi gjorde massa olika gruppövningar och samlade mynt till en fördel i finalen. Skitkul hade vi. Vi gjorde övningar som gav oss många skratt.

  • blinda får och lama bönder
  • Drog i snören för att sammarbete på olika sätt.
  • Byggde formationer av klossar
  • Letade potatisar i en bäcksvart källare

Var några av grejerna vi gjorde.

Efter alla övningarna blev vi bjudna på god mat och kaffe. En mycket lyckad och varm dag. Jag är fortfarande trött idag. Bubben hade inte somnat när jag kom hem strax efter 21 så han fick komma ner och så gick vi och lade oss tillsammans sedan.

Svårt att förklara

Jag funderar just nu mycket på vad som går att göra tillsammans med bubben när jag är ensam med honom…. Att handla i vanlig affär och försöka få med sig hela förpackningar och inte förstöra för andra i affären känns nu svårt. Han vill så mycket och gör så mycket jättesnabbt och jag hinner inte med. Samtidigt vill jag vara en bra pedagogisk mamma som kan handla tillsammans med sin 9 åriga son. Jag kan ju inte lämna honom på leksaksavdelningen precis…. I vissa situationer med honom behöver man nog två assistenter och under natten behöver vi också en assistent. För jag blir snart utsliten av att inte kunna sova ordentligt.

Så jag ska försöka förklara för FK att det inte är ett normalt föräldraansvar att ta hand om min buse. Normala 9 åringar kan vara hemma själva någon timme utan att det händer omöjliga saker. Men vi måste ha stenkoll på honom så att han inte skadar sig på något sätt eller förstör något.

Det är så tråkigt att inte vara en normal familj ibland. Hur mycket jag än vill så blir vi ju inte det….

Vi är just nu väldigt trötta och semestern är precis slut….. Till helgen är det kortids och det behöver vi.

Arbetet fortsatte

Igår kväll var det gårdfest i bostadsrättsföreningen och den var lugn och trevlig. Vi ungdomar grillade och de andra äldre fikade antingen smörgåsar eller bullar och bjöd på sockerkakor.

Idag har vi fortsatt arbetet i trädgården och beslutade att meja ner våra vinbärsbuskar eftersom vi aldrig plockar dessa bär. Det blev många skottkärror som kördes bort av kvistar från buskar som klipptes.

 

 

Duktiga

Imorse gick maken upp ganska tidigt och hjälpte sin systers man när de skulle hämta nya sängar på jysk. När han kom hem hade jag och bubben badat och vi satte igång att röja och greja i trädgården.

Jag tvättade vårt förråd och ett valv som vi ska måla. Bubben hjälpte till en stund sedan kastade han upp borsten på taket och när jag tog ner den tömde han ut såpvattnet över hela altanen…. Suck… Det är inte lätt att göra trädgårdsarbete eller städa då han ostädar samtidigt.

Maken klippte häckar och sågade ner ett par enar som har blivit för stora.

Den otäcka spindeln sällskapade med mig när jag tvättade baksidan av förrådet…. Vi höll oss till våra saker så var vi båda nöjda.

 

 

Bra tips!

Denna text fick jag tips på fb om. Och är kopierad från jengla coaching

Du kan hjälpa – 9 tips för dig som vill hjälpa din vän som har barn med funktionsnedsättning

120806

Du vill hjälpa din vän som har barn med speciella behov men du vet inte hur. Era barn leker inte med varandra, du vet inte hur du ska bemöta din väns barn, du har ingen egen erfarenhet och känner en osäkerhet både inför barnet men också kanske inför din vän. Du kanske börjar tröttna på att hon ringer tillbaka så sällan och att hon kan träffas ännu mer sällan. Du vill hjälpa men vet inte hur.

1. Fråga

Ställ de frågor du undrar över gällande barnet, barnets funktionsnedsättning, hur du kan bemöta barnet på bästa sätt. Det är bättre att du ställer frågor än inga alls. Det är bättre att du visar intresse och vill lära dig mer än att du drar dig undan.

2. Sök kunskap

Ingen kräver att du ska bli expert på barnets funktionsnedsättning men det är en stor gåva om du av eget intresse går på en kort föreläsning om barnets diagnos. En timmes föreläsning som inte gör dig till expert men som kanske ger svar på frågor du inte ställer till din vän. Som hon kan slippa svara på. Och som kanske hjälper till en närmare kontakt mellan dig och barnet. Skulle du gå på en sådan föreläsning?

3. Kommentarerna du kan undvika

Även om man i en nära vänskap ska kunna vara sig själv så kan man ändå undvika vissa kommentarer. Om din vän har ett barn som medicineras varje dag så undvik att beklaga dig att du behöver ge ditt barn alvedon några gånger per år. Om din vän har ett barn som fortfarande har blöja vid sju års ålder så undvik att beklaga dig över hur tungt du tycker det är att att köpa blöjor till din ettåring. Om din vän har ett barn som inte kan prata så undvik att beklaga dig över att ditt barn, som dessutom är yngre, aldrig är tyst.

Vi vet allt det där. Vi förstår det också. Men det kan kännas tungt att höra, kännas som att du inte alls har förstått. Du kan beklaga dig över de sakerna till andra.

4. Kom inte med goda råd utifrån det normala föräldraskapet

Kom inte med råd om att sätta gränser med någon vars barn har neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Prata inte om att så gör alla barn. Det är inte det samma. Inte på något vis.

5. Tyck inte synd om din vän

I all välmening kan du känna och kanske säga att du beundrar din vän för hennes styrka och samtidigt säga att du aldrig skulle klara det. Klara vad? Att älska ditt barn oavsett svårigheter? Det är svårare, det innebär mer stress men också en stor berikande glädje precis som för alla föräldrar. Bli gärna inspirerad, ge gärna positiva kommentarer men berätta gärna vad det innebär för dig. I stället för att säga Vad du är duktig! kanske du kan säga Jag blir så inspirerad av att se din kontakt med ditt barn, du får mig att se vad som är viktigt i livet. Eller nåt. Jag tror att all positiv feedback landar skönare om vi får veta vad det innebär för den andra. Jag tror det gäller alla.

6. Se barnet

En av de finaste kommentarerna jag har fått från en vän var under en middag när han sa Vilka tre fantastiskt fina barn du har! och äktheten att han menade just alla mina tre barn var så självklar. Hur gärna jag än svarar på frågor om hur tillståndet är och hur utvecklingen går framåt så är det en alldeles speciell känsla när någon annan också ser hela barnet, inte bara diagnosen, inte bara det annorlunda, utan det unika.

7. Hör av dig

Vänta inte på att hon ska höra av sig, glöm tankarna att det är hennes tur att ringa. Glöm tankarna att stress har vi minsann alla och att det inte är någon skillnad. Det är skillnad. En jättestor skillnad. Ring, var tydlig med att om hon inte kan prata så är det helt ok, då ringer du vid ett senare tillfälle. Finns inte tiden så SMS, FB, mail, vykort… vad som helst. Hör av dig utan att kräva det samma. Din vänskap värdesätts mer än du anar och du kommer få veta det tids nog.

8. Erbjud praktisk hjälp

och var lite pushig… Om du inte kan hjälpa till med att passa barnet så finns det ändå mycket annat du kan göra när och om du hinner och vill. Om du säger Säg till om jag kan hjälpa dig med något så blir svaret sannolikt att hjälp inte behövs, att det inte finns något och så vidare.

Om du i stället säger Jag ska storhandla i morgon, kan du maila mig en lista på vad du behöver innan klockan tio så handlar jag till dig med. Eller Jag skulle vilja fixa din tvätt nu när jag vet hur hektiskt allt är, vilken tid kan jag hämta den i morgon?

Vilken gåva det skulle vara och vilken gåva att få ge den hjälpen till vem som helst som har för mycket i sitt liv. Jag tror att våra erbjudanden om hjälp ska vara lite mer konkreta, lite mer framåt och där vi visar vilken gåva det är för oss att få ge hjälp.

9. Hitta alternativen till hur ni kan umgås

Inte en familj utan två familjer har bjudit oss på middag. I vårt eget hem. Om inte vi kan komma hem till dem på middag på grund av vårt barn så kommer de helt enkelt hem till oss. Med mat. Tar över köket, dukning, disk, rubbet. Vi kan koppla av, umgås och vara i vårt eget anpassade hem. Så uppskattat initiativ! Jag hoppas det är något som kan sprida sig till andra och som kan tas emot som den fina gåva det är.

Dela om du gillar så fler får veta hur vi kan hjälpa varandra i vardagen. Hur vi kan låta vänskapen finnas kvar och kanske till och med växa. Kommentera om du inte håller med eller om du har andra tankar om vilken hjälp du skulle vilja få eller vilken hjälp du har fått som har betytt mycket för dig. Så listan kan växa…