Dagsarkiv: 30 mars, 2012

Tjejfiske!!!???

Idag åkte jag till Gekås i Ullared. Jag var där länge och jag tror jag hittade allt som jag ville. Jag hittade en jacka, 4 BH-ar, toppar och träningskläder till mig. Till bubbel hittade jag flera jackor(han käkar dragkedjor), byxor,tröjor, leksaker att ta fram när det passar(badbollar, vattenleksaker, sandleksaker, badmintonrack) och en polisstation. Till maken köpte jag ett nostalgigamewatch och sällskapsspelet ”Ticket to tide”.

Kändisfaktorn var OK…. Såg Ola-Conny.

Vagnen bör hade tom och till början var det lugnt i varuhuset.

När jagnästan var klar gick jag ner till nedervåningen. Jag tittade lite på fiskesakerna och blev faktiskt förskräckt. På ett ställe fanns det en massa rosa fiskesaker…. Det hade jag inte gillat som tjej och älskar att fiska. Jag kollade noga efter killarnas fiskesaker. Det borde ju ha varit ljusråsa och med typ bilar eller spinelmannen på. Men NEJ, det fanns inga….. Hur ska man tolka det. Att tjejer fiskar gulligt och killar fiskar på riktigt…. Grrrr.

Korgen fylles som sagt med massor… Man kommer aldrig ifrån Gekås med tom vagn sedan man fick barn och familj.

Under denna utflykt ringde de från assistansbolaget och de skulle börja jobba igen med mitt fall. Dessutom ringde taxin klockan 13:20 och sa att den var framme….. Jag blev mycket förvirrad eftersom jag hade skickat ett mail och ändrat rutt för bubben denna fredag eftersom han skulle till Kortids. Jag fick säga att jag inte var hemma och att han skulle till Kortids. OK sa taxichauffören och körde honom dit. Jag ringde till Kortids och talade om att bubben hade körts fel och att han var på väg. Jag ringde även efter ett tag och fick höra att han hade varit jätteglad när han kom dit. Tur, för jag trodde han hade blivit ledsen och förrvirrad.

Tur att jag inte var hemma för då hade jag känner mig manad att ordna felkörningen. Nu fick de liksom lösa problemet själva. Jag fick ett ursäktande mail från de som ordnar skolskjutsen.

Ork

Att orka allt känns ibland svårt och när man får negativa beslut från t.ex FK är det lätt att ta det personligt. Att inte få stöd och de hänvisar till ett föräldraansvar gör att man känner sig som en värdelös förälder som inte orkar. Men man biter ihop och orkar ändå och hoppas att man håller ett tag till. Nu ska jag länka till en tänkvärd text: