Månadsarkiv: december 2010

Gott Nytt!

★˛˚˛*˛°★SNART 2011!!!★* 。*★* ˛.*.★*.˛* .˛。*.★.*˛.¨*.★
˛ °_██_*.。*. /♥\ .˛* .˛。.˛ ★GOD FORTSÄTTNING OCH★ 。**˛
˛. (´• ̮•)*.。*/♫.♫\*˛.* ˛_Π_____.♥ GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!!!♥
.° (. • . ) ˛°./• ‘♫’•\.˛*./______/~\*. ˛*.。˛*★* ˛.*.★*.˛* .*˛
*(……’•’..) *˛╬╬╬╬╬˛°.|田田 |門|╬╬╬╬╬*˚ .˛ …★..*.*★*.★*

 

Detta fina hade någon pysslat ihop och skickar runt på fb.

Idag ska vi fira nyår tillsammans med svärföräldrarna och några bekanta. Alltid lika trevligt. Mannen står för frågesport och bubben får äntligen träffa sin fammo. Även om jag tror att han har tyckt att det har varit mysigt med en lugn och lekfull jul här hemma så har han visat bilder och frågat efter farmor, mormor, morfar och farfar.

Snart är bubbens penicillinkur slut och han har verkligen varit jätteduktig på att ta den. Han tar och grimaserar och ryser varje gång.

Böcker

IMAG0274

Här är några av mina julklappar som jag fick i år…. Den “riktiga” pysselboken i mitten ska bli spännande att lära mig. Sist jag virkade något gick jag i mellanstadiet… om man bortser från fingervirkning…. Men nu ska här virkas små djur.

De andra ljudböckerna kommer jag behöva när mina favvoradiopratare på morgonen nu byter kanal och blir satta i någon slags karantän innan de får prata i någon annan kanal… Så innan dess behöver jag något att lyssna på på morgonen när jag kör till jobbet.

Idag har vi städat övre plan. Skönt att det är genomstädat lite nu…. Men vi fick gå igenom köket en gång till eftersom bubben hällde ut olja på golvet, köksbänken och köksbordet. Det är jobbigt att torka upp olja. Jag och bubben tog tag i hans rum. Han var faktiskt duktig på att sortera saker… Det måste de ha tränat i skolan. Kritor på ett ställe och bilar på ett annat. Det har han inte kunnat förrut

Halsen gör nästan inte alls ont idag. Och liiiite piggare känner jag mig.

Städat!

Idag satte vi äntligen ingång. Vi har storstädat nedervåningen. Vi har plockat, dammsugit, svabbat och slängt ut granen. Granen hade slutat dricka och då är det ju bara fällning kvar. Så då kastade vi ut den. Men allt annat julpynt är kvar… eller kvar… det är väl att överdriva… Alla stickade tomtar har lekts med och är inte på utsatt plats.  Jag har konstaterat att jag ska köpa mer julgranspynt till nästa år…. Våra kulor har lekts med på olika sätt. Men kan inte bestämma mig om jag ska köpa billigt nu efter jul eller köpa nästa år när allt är så spännande igen och då kanske det finns extra fina pynt jag vill ha… Detta får jag fundera på.

Imorgon tar vi oss upp på övervåningen för att städa. Bubbens rum är jätterörigt.  Att städa idag var jättejobbigt. Jag blev svettig för minsta lilla ansträngning. Halsen gör mindre och mindre ont. Efter att vi hade städat och ätit lite mellanmål åkte vi till Kungsbacka för lite ärenden. Jag gick till HM där de fick ta bort en alarmgrej på en pyjamas som jag hade köpt till bubben… Jag kunde ju inte ta bort larmet själv för då hade den blå pyjamasen fått en annan färg…. Det pep när jag gick in i affären. Och kassörskan bad om ursäkt för att de hade missat detta. Sedan åkte vi till MAXI och handlade.

IMAG0271

Där köpte jag en redan färdiggjord fläskfilé i barberquesås och potatisgratäng som vi har ätit ikväll. Det var löjligt enkelt att göra. Jag satte in potatisgratängen i ugnen och fläskfilén värmde jag i mikron. Det blev mycket gott med lite brysselkål till.

IMAG0273

Vi satt ikväll och åt och såg på Rena Rama Rolf. Helt hysteriskt kul tycker bubben. Han fnittrar, skrattar så mycket att han börjar slå och kasta saker. Men när de verkar bråka blir han jätteledsen… En känslig kille jag har.

Pedagogik hemma

Många leksaker som bubben får har vi ofta tänkt igenom. Vad tränar han med denna? Vad behöver han förstå? Vi köpte ju en docka till grabben.  Med den tänkte vi att den skulle träna honom på att se att små barn äter och att de kissar på pottan…. Detta kanske han också skulle kunna åstadkomma. Alltså att kissa. Jag satt för någon dag sedan och visade bubben när jag gav dockan vatten i nappflaska. Dockan kissade med en gång. Och den har en sådan som bubben har att kissa med. MYCKET intressant! Idag när jag var i tvättstugan satt mannen med honom och såg på Pelle Svanslös. Bubben fick yoghurt. Men han började mata dockan istället….

IMAG0269

Som ni er bli dockan kladdig om munnen. Efter måltiden torkade han av dockans mun med en våtservett…

Ni som inte har ett handikappat barn förstår nog inte det intressanta i detta. Men vi tycker han visar väldigt mycket förståelse med denna lek. Bebisar äter och efter maten ska man tvätta sig. Han kramar även dockan ibland.

IMAG0270

Idag är det inte en lika stor plåga att äta. Lite ont gör det men det är bättre. Vi har varit trötta… Vi vuxna i alla fall. Bubben har mycket energi som jag snart hoppas att vi kan hjälpa honom att bli av med.

Positivt resultat

Idag åkte vi iväg till vårdcentralen. Vi gick in allihopa men bubben behövde inte visa halsen för han är ju redan under pågående medicinering. Men vi andra visade våra halsar utan att bita sönder spatlarnaBlinkar. Halsprovet var positivt. Vi hade halsfluss båda två. Så nu går vi alla tre på penicillin. Så nu blir vi förhoppningsvis piggare och gladare…

Snart okar vi nog ta tag i städningen där hemma. Men jag ska nog sjukskriva mig imorgon. För jag har ju semester och jag vill inte vara sjuk på semestern. Idag firar jag 6 juni. Den var ju tvungen att tas ut innan nyår….

Ingen snyggobild

Denna bild tog mannen på mig igår morse när de kom ner efter att bubben hade röjt färdigt i sitt rum och kastat ner halva rummet ner för trappan. Jag orkade inte bry mig. Febrig och ont i halsen. En bild säger mer en tusen ord…. Jag tror jag försökte le….

IMAG0266

Men idag har jag mått lite bättre. Febern borta men halsontet är kvar…. En riktig plåga att äta och dricka. Man blir trött när han har så ont. Men jag har i alla fall plockat lite i köket och pusslat några pussel som bubben hade haft fri lek med. Det blir en enda pusselröra då. Men två sjuka föräldrar orkar inte stoppa alla bus. Vi försökte mest koncentrera oss på att han inte skadade sig… Och det är mycket det!

Hoppas att halsen är bättre imorgon. Planen imorgon är nog att hitta en tandläkare till mannen. För han är alldeles svullen vid tanden… Och har självklart ont.

Bubben är pigg och busig och har idag sett på mycket film, Lekt med sin pojkdocka som man kan mata och som kissar. Mycket spännande att den hade en likadan kissgrej som han och pappa….

Tomten kom!

Trots att vi vuxna var sjuka så kom tomten förbi. Precis efter Kalle Anka som bubben tittade mycket uppskattat på. Vi har tränat på Kalle Anka i flera år! Men vi vuxna slumrade till i våra feberångor…. Men direkt efter knackade det på dörren och där stod han. Med säck och allt. Mycket spännande tyckte bubben.

IMAG0253

Efter att tomten hade vi en lugn julklappsöppning vid granen. Bubben tyckte det var mysigt men frågade ibland efter lillkusinen. Speciellt när han öppnade ett packet med en docka i.

IMAG0262

Tomtemor lämnade också två påsar fulla med julmat som vi har småätit av efter detta. Med panodil och bafusin går det ner. Om man tar lite i taget. Bubben har mest ätit godis, chokladpudding, prinsesstårta och Ris a la malta. Som julmat igår åt han blodpudding.

Idag har vi mest pysslat med våra fina julklappar och jag åkte till affären för att fylla på panodilförrådet.

Egoinlägg

Jag kopierar in denna text som tydligen ska vara mer beskrivande hur chocken känns när man får reda på ens barn är annorlunda. Jag är inte så bra på engelska. Men jag ska ta mig genom den och försöka förstå den….

WELCOME TO BEIRUT by Susan F. Rzucidlo

(Beginner’s Guide to Autism)
"I am often asked to describe the experience of raising a child with autism-to try and help people who have not shared in that unique experience to understand it, to imagine how it would feel. It’s like this.." 
There you are, happy in your life, one or two little ones at your feet. Life is complete and good. One of the children is a little different than the other but of course, he’s like your in-laws, and you did marry into the family. It can’t be all that bad. One day someone comes up from behind you and throws a black bag over your head. They start kicking you in the stomach and trying to tear your heart out. You are terrified, kicking and screaming you struggle to get away but there are too many of them, they overpower you and stuff you into a trunk of a car. Bruised and dazed, you don’t know where you are. What’s going to happen to you? Will you live through this? This is the day you get the diagnosis. "YOUR CHILD HAS AUTISM"!

There you are in Beirut, dropped in the middle of a war. You don’t know the language and you don’t know what is going on. Bombs are dropping "Life long diagnosis" and "Neurologically impaired". Bullets whiz by "refrigerator mother" " A good smack is all HE needs to straighten up". Your adrenaline races as the clock ticks away your child’s chances for "recovery". You sure as heck didn’t sign up for this and want out NOW! God has over estimated your abilities.

Unfortunately, there is no one to send your resignation to. You’ve done everything right in your life, well you tried, well, you weren’t caught too often. Hey! you’ve never even heard of autism before. You look around and everything looks the same, but different. Your family is the same, your child is the same, but now he has a label and you have a case worker assigned to your family. She’ll call you soon. You feel like a lab rat dropped into a maze.

Just as you start to get the first one figured out ( early intervention) they drop you into a larger more complex one (school). Never to be out done, there is always the medical intervention maze. That one is almost never completed.

There is always some new "miracle" drug out there. It helps some kids, will it help yours? You will find some if the greatest folks in the world are doing the same maze you are, maybe on another level but a special-ed maze just the same. Tapping into those folks is a great life line to help you get through the day. This really sucks but hey, there are still good times to be had. WARNING! You do develop and odd sense of humor. Every so often you get hit by a bullet or bomb not enough to kill you, only enough to leave a gaping wound. Your child regresses for no apparent reason, and it feels like a kick in the stomach. Some bully makes fun of your kid and your heart aches. You’re excluded from activities and functions because of your child and you cry. Your other children are embarrassed to be around your disabled child and you sigh. You’re insurance company refuses to provide therapies for "chronic, life long conditions" and your blood pressure goes up. Your arm aches from holding onto the phone with yet another bureaucrat or doctor or therapist who holds the power to improve or destroy the quality of your child’s life with the stroke of a pen. You’re exhausted because your child doesn’t sleep.

And yet, hope springs eternal.

Yes there is hope. There ARE new medications. There IS research going on. There are interventions that help. Thank God for all those who fought so hard before you came along. Your child will make progress. When he speaks for the first time, maybe not until he is 8 yrs old, your heart will soar. You will know that you have experienced a miracle and you will rejoice. The smallest improvement will look like a huge leap to you. You will marvel at typical development and realize how amazing it is. You will know sorrow like few others and yet you will know joy above joy. You will meet dirty faced angels on playgrounds who are kind to your child without being told to be. There will be a few nurses and doctors who treat your child with respect and who will show you concern and love like few others. Knowing eyes will meet yours in restaurants and malls, they’ll understand, they are living through similar times. For those people you will be forever grateful. Don’t get me wrong. This is war and its awful. There are no discharges and when you are gone someone else will have to fight in your place.

But, there are lulls in wars, times when the bullets aren’t flying and bombs aren’t dropping. Flowers are seen and picked. Life long friendships are forged. You share and odd kinship with people from all walks of life. Good times are had, and because we know how bad the bad times are, the good times are even better. Life is good but your life in never normal again, but hey, what fun is normal. "

Sedan vill jag säga att jag fortfarande är sjuk…. Ont i halsen men går nu på Panodil. När jag tog panodil slutade jag må illa. Så det var nog febern som gjorde att jag mådde illa…. Jag tog feber i går kväll och då hade jag 38,9…. Så vi får åka och köpa alvedon/panodil…. För de börjar ta slut här hemma.

Annorlunda jul

IMAG0247

Inatt klockan 01 började jag kräkas….. Inte inplanerat med magsjuka…. Bubben är piggast. Han är bara snuvig men vi andra lider av olika åkommor….

Maken

feber, ont i halsen, förkyld och tandvärk.

Jag

Feber, ont i halsen, förkyld och magsjuk.

Så vi ska fira alldeles själva. Men vi ska försöka göra det mysigt ändå.

Detta pynt som hänger i granen köpte jag i år… Tyckte det passade hos oss.